Nu vaknar världen. Det börjar med en strimma ljus bakom hustaken. Efter en stund hörs de första fåglarna. Träden står i välordnade led längs vatten och grusade gångar. Pappersskräp virvlar över det folktomma torget. Portarna står fortfarande låsta. Gatorna är tomma likt förnekade minnen.
Det är en tidig morgon. Trafiken är stilla. Fönsterrutorna är mörka. Man anar människor i rörelse bakom gardinerna. Ännu syns vi inte.
Trafikljusen blinkar gult. En del av oss kommer hem först nu. En del av oss har varit uppe hela natten och blir därför aldrig en del av morgonen.
Världen står för ett ögonblick öppen och klar som en förklarad gåta. Vi är i rörelse. Det är det vi är. På väg.
Nu öppnas fönster och dörrar ut mot bakgårdar och larmande gator. Affären nere vid hörnan drar undan sina jalusier av metall. Butiksrutorna är fortfarande nedsläckta och ute i det minimala köket står ägaren och väntar på att kaffet skall droppa ned i sin glaskanna. En flock duvor passerar över gården. Ett fönster öppnas och ljudet från den ensamma sopbilen tränger in i lägenheten.
Medan världen vaknar utanför slås man över hur mycket en människa rymmer innan hon går sönder.