Taube

Det första man känner är förstås värmen. Det gör man ungefär samtidigt som man inser att man faktiskt överlevt. Efter det kommer dofterna. Eldrök, söta blommor och soltorkad tång.

Sen åker man genom tomma mörka gator medan tankarna snurrar runt. Intrycken sköljer över en, det är en mental kallsup. Hela tiden klibbar skjortan mot ryggen medan bilen studsar mot en ojämn väg.

Man somnar och sover tungt. Det är alldeles tyst och mörkt utanför fönstret. Fortfarande har man inte insett att man faktiskt är i Afrika.

När man vaknar är klockan nästan tolv och solen står högt.

Man kastas runt mellan mer intryck, dofter och smaker. Man äter världens godaste mango samtidigt som man tänker på magsjuka. Sen somnar man återigen utmattad i svala lakan. Men det sista man gör innan man somnar är att vända sig och titta på dig där du ligger. Det är fortfarande svindlande.

Sen somnar man och när man vaknar har man fortfarande inte insett att man faktiskt är i Afrika.

Nästa dag åker man till fiskmarknaden. Man blir överfallen av tusen män med fiskar och skaldjur i händerna. Doften är mättad av rutten fisk.

Överallt kaklade bord med glansigt fiskslem och surrande flugor. Ingen kyla någonstans. Man får svårt att andas.

En man som enligt visitkortet heter Mr Star visar runt. Han bjuder på soltorkade räkor. Man tackar nej men är rädd för att man förolämpar honom. Överallt är människor i tyger. Överallt pratas det. Doften tränger in genom porerna. Solen rakt ovanför. Från Indiska Oceanen blåser en svag bris som för med sig en doft av torkad tång som då och då tar sig genom doften av rutten fisk.

På väg hem blir man stoppad av polisen som ger chauffören böter för en trasig vindruta.

Längsmed stranden på Ocean Beach ligger fem människor i skuggan av en stor poppel. Det är mycket vackert. På andra sidan gatan ligger presidentens hus. 
Bilen hoppar fram på den ojämna vägen. 
Intrycken får huvudet att snurra runt runt.

Fortfarande har man inte insett att man faktiskt är i Afrika.