"You shouldn`t," she said. "That`s what I mean by giving up. It says it`s bad for you. I know it`s bad for you."
"No," he said. "It`s good for me."
Det tar bara några minuter för himlen att skifta från blått till svart. Plötsligt är det bara där. I några sekunder stannar allting upp. Det enda som hörs är den tilltagande vinden.
Andhämtningen stoppas och lungorna fylls med luft. Det händer ingenting men är ändå febril aktivitet. Likt inuti kroppen innan viruset fått fäste.
Jag står i köket och ser det hända. Även jag stannar upp. Tänker tankar som jag inte tänkt om det inte vore för regnet. Men man minns inte, istället känner man förflutna regnbyar dra fram genom minnets spindelväv. Likt en välbehaglig rysning av förflutet regn
Längst bak i huvudet trummar regndropparna som mot en tältduk innan det tar sig framåt. Någonstans börjar man känna kylan som vätan för med sig. Hela tiden trummar regnet fast det är olika ljud varje gång.
Nu trummar det mot fönsterblecket på Folkskolegatan.
Nu trummar det mot bilrutorna medan vindrutetorkarna febrilt vevar fram och tillbaka.
Nu trummar det mot altanen.
I en bil någonstans i Spanien. Solen har börjat gå ned och dagsutflykten till bergen är över. Plötsligt är det bara där.
Där sitter man i en bil utan tak och huttrar medan kartan som är lagd som ett täcke ovan de bara benen smälter ihop till en geggig massa.
Vi sitter på ön och ser det komma från fastlandet. Kaptenen kommer springandes på stranden och säger åt oss att packa ihop våra saker. Det är alldeles tyst i luften. Det börjar precis när vi ska klättra ombord. Kläderna limmas mot huden.
Känslan av ett var plaskvåta jeans som klibbar mot benen, kraftansamlingen för att dra av dem. Hela tiden droppar det från håret som hänger ned i pannan
Körsbärsträden i korsningen av Elizabeth och Spring, de fuktiga vita blommorna som ligger fastkletade på gatan blandas med oset från restaurangerna. Regnet har kommit och försvunnit på några minuter. Vore det inte för doften finns inga bevis.
Jag sitter på lektion i någon av universitetets bokstavsbyggnader. Du är sen som vanligt. Det är i början av terminen och jag har bestämt mig för att sluta tänka på dig hela tiden. Det här var på den tiden jag hade någon annan. Så kommer du inspringandes. Håret är vått. Sminket rinnande nedför kinderna. Du är obeskrivligt vacker.
Insikten kommer med regnet. Du hade etsat dig fast för alltid.
Regnet får de vildvuxna grässtråna att buga sig mot himlen. Ljudet av regnet som piskar mot träväggarna och silas ned genom trädkronorna. Doften av syren som slås sönder av hårda regndroppar blandas med våt jord. Vore det inte för vätan skulle doften vara alltför mättad och söt. Nu blir den istället frisk, nästan som ett eget levande väsen.
Den duvgrå nyansen hos en svensk himmel efter nyfallet regn. Den bär alltid med sig en förhoppning.
Det tar inte många minuter innan fukten får tankarna att bli till en enda stor gyttjig massa. Det är först då man inser att oxsvansen håller på att bränna och plötsligt är man tillbaka i den där satans verkligheten igen.